måndag 25 augusti 2014

När kärleken är som hetast slår den till mitt på en dörr. Vem bryr sig om någon ser eller går ut och in genom dörren.  Dagssländan har bråda dagar att föröka sig innan hösten lägger is på vattensamlingarna. Vackert som en japansk målning sitter de tillsammans i timmar. Plötsligt är dom borta, hoppas att det blev befruktade ägg att plantera i något vattendrag.

tisdag 19 augusti 2014

Har man ingen man i byrålådan kan det ju vara bra med en gubbe. Alltså jordgubbe och lite blomsterfröjd på det.
Det undras hur länge byrån orkar bära sin ovana börda. Efter den heta sommaren och åskskurar börjar den knaka i fogarna. Vi ska följa den under hösten och se vad som sker.

onsdag 13 augusti 2014

...tuta i trumpeten, blås i flöjten nu sjunger vi  vår avskedssång för denna sommar...
Nu är det dags att tacka alla bin för honungen. Det är nämligen dags att vintra in bina som skattats på sin honung och ge dom sockerlösning i stället.
Nu får dom jobba med vinterfordret och packa in socker så det räcker till april när tussilago, krokus och vide ger ny frisk nektar och pollen till alla nya biyngel som ska växa och få vingar för att streta ihop nästa sommars honungskörd, så går det runt, runt år ut år in.
Tack alla ni som flugit med den lilla droppen nektar till kupan och även pollinerat våra grödor.
Vi kan inte leva utan er, men ni klarar er utan oss så tuta i trumpeten.

lördag 2 augusti 2014

Återvinning är ju nödvändigt i dessa sopbergens tid. En hel ö på Mauritzius har fått ge sitt liv till turisternas sopor. Det finns fasansfulla exempel på hur våra sopor sprider sig och förstör allt liv. Att återvinna julens dörrkrans är kanske lite övertydligt. Men den är vacker i sin rostfärg, så man vet aldrig...

måndag 28 juli 2014

Vilken ljuvlig sommar. Honungen flödar i bikupan, blåbären gör skogen blå och sjöns vatten smeker sin värme runt kroppen.
Men hot från krig och förföljelse bland människor i vår vackra värld gör sig ständigt påmind. Svårt att njuta av jordgubbstårtan i bersån, när i samma stund människor och djur flyr för sina liv, eller plågas och medvetet torteras.
Att det alltid ska vara de som vet bäst och ska ha mest när det går att dela med sig. Vi får inget med oss när vi dör, så varför inte respektera livet i stället för kapitalet.
En urgammal klyscha, men man blir ju vanmäktig över människans framfart. Va faaan...

fredag 18 juli 2014

Mossan, som den regniga försommaren klätt en del av altanen, torkade och rasade ned i rabatten.
Det förvandlades till tre skepp som med solbrända segel strävar mot okända hav. Jag vet att dom aldrig når något hav, men varför inte låta dom ha sin dröm.

onsdag 9 juli 2014

Hettan slår till och man ser hägringar.
Kan det vara en vildsvinshanne som plötsligt tittar ut ur pelargoniorna.
Eller en urvarelse som växt sig stor i värmeböljan.
Tiden får visa vad som händer, kanske är den borta med vinden en dag...