torsdag 30 oktober 2014

Tony vid ettt av sina cacaoträd. Frukten är grön, alltså omogen,
den ska vara gul när den skördas



Färska cacaobönor smakar syrligt
Att bo i cacaofarmarens familjehus och dela de förutsättningar som finns där är påfrestande för en bortskämd svensk.
Tony har två timmars vandring genom regnskogen till sin cacaofarm. Där kan han skörda sina frukter och bära hem dom på ryggen. Sedan ska bönorna torkas cirka tre veckor. När allt är klart säljer han till staten som i sin tur säljer till uppköpare. Den allra största delen skeppas ut ur landet. Tony får inte ta del av de nu rådande marknadspriset som är mycket högt. Ghanas stat har fryst inköpspriset från sina inhemska leverantörer och tjänar själv pengarna.
När Tony kommer hem är jamsgrytan på kokning. Det blir sås av kohud och rökt fiskhuvud samt olika örter. En kryddstart men ganska näringfattig kost.
Om elen är på; Ghanas stat säljer el till utlandet och sparar in på befolkningen, blir det en stund vid TVn. Är elen off, ja då är det bara att lägga sig. För mörkret i regnskogen är mörkt.

måndag 27 oktober 2014

Två små flickor som har det bra
Alla barn har inte så bra alls i Gahna. Många barn blir tidigt föräldralösa på grund av aids. Sjukdomen som anses mycket skamlig är svår att behandla på grund av att människor inte söker hjälp. Det finns medicin och vård att få i ett tidigt skede, men  människor som är analfabeter och litar på sina gamla traditioner är svåra att övertyga. Alldeles för många gömmer sig hellre och dör än att erkänna sin sjukdom och söka hjälp.
Ett av Sidas projekt i Ghana är att försöka nå så många sjuka som möjligt med gratis medicin och upplysning. Att få ungdomar att komma till träffar där man talar om AIDS och hur man undviker sjukdomen. Något som inte är en självklarhet för alla.
Projektet har pågått i två år och SIDA har för avsikt att dra sig ur och låta landet ta över själva. Skulle så vara fallet blir nog de två åren förspillda. För det tar fler än två år att förändra djupt rotade traditioner och att förändra synen på sjukdomen som i dag gör att människor hellere dör än blir utesluten av sin familj. 

söndag 19 oktober 2014

Små nötter till salu
Elen fungerar inte, vatten måste hämtas i brunnen på gården, trots  kranar i badrummet, vägarna är till stora delar oframkomliga.
Vardagsliv i Ghana. Svårt att förstå hur ett land ska kunna utvecklas när det basala inte fungerar.
Staten säljer el till grannländerna och den inhemska befolkningen får finna sig i att elen stängs av 12, 24 ibland 36 timmar för att spara. Plötsligt när man kommer hem från en lång dags arbete på kakao-odlingen blir huset mörkt.
Barnen får göra sina läxor i ficklampssken och mat lagas på öppen eld. Sedan är det bara att lysa sig fram till brunnen och hämta en hink vatten att skölja av sig innan det vid 20-tiden blir läggdags. Ficklampsbatterier är dyra och används endast sparsamt.
Livet blir torftigt och framtiden ser hopplös ut. Pojken på bilden säljer skogssniglar för att dryga ut familjens knappa budget som även ska räcka till hans skolgång.


Sömmerskan är som övriga ghanabor religiös.

 

lördag 27 september 2014

I Afrikaland där händer det konstiga saker ibland...

Vi åker till Ghana ugglan och jag. Väskan är fylld med dockor, tygbollar och konstiga djur som kanske ska glädja de små barnen på sjukhuset för Hiv-smittade mammor och barn.
Sjukhuset drivs i WHOs regi tillsammans med SIDA. Jag ska hälsa på min sonhustru och barnbarn. Sonhustrun gör sitt examensarbete där och intervjuar mammor på sjukhuset samt besöker byar med sjuka mammor som inte kan ta sig till ett sjukhus.
En fantastiskt omvälvande resa för mig som kommer från det omhuldade svenska folkhemmet.
Mer info kommer i slutet av oktober.  Må gott alla bloggisar.

torsdag 18 september 2014

I dessa tider är det ganska läskigt att vara vild i skogen.
Det skjuts både stort och smått.
Men är man ett vilddjur som får sitta på spiselkransen och dessutom vara gjord av vide kissar.
Ja då är man trygg.

måndag 8 september 2014


 På loppis kan man köpa bord för 20 kr. Ett oansenligt gammalt hembygge som den silverhåriga damen skämdes över och tog tjugan med rodnade kinder. Hem och tvätta fyndet och så på med överbliven färg. Kakelplattorna kostade 100 och lim och kakelfix en hundring till. Men bordet blev ju som nytt. Ett fortsatt hembygge förståss men riktigt hyggligt för 220 kr. Arbetet var ju bara roligt.

söndag 31 augusti 2014

Här står jag och glor tillbaka.
Trots rost och slöa gaddar känner jag mig märkvärdig. Har man inte slitit i sin dar kanske. Vass och blänkande gjorde jag underverk och de allra tjockaste brädorna skrek under mina vassa tänder. Jojo man har haft sina glansdagar. Nu är jag i viloläge så att säga. Pensionerad efter lång och trogen tjänst. Tackas jag av de nya eldrivna snabba kanske? Nix, icke med ett ord. Dom är på TV och sågar kvällarna långa, så jag är glömd. Men inte gömd.
Jag står och glor tillbaka.